JoMiHorses

Inte förens nu har jag orkat kolla alla filmer och alla kort på Cola men det är fortfarande grymt jobbigt. Sitter här och lipar över hur fin och fantastisk hon var. Saknar henne verkligen så grymt mycket. Ni kan få lite bilder på henen som är ovisade.

Andra dressyrtävlingen, var i Floby och hamnade precis utanför placering.

Mullsjö, första gången vi kom till omhoppning och hon gick grymt bra.




Bilder från en uteritt/foto dag med Markus

2-3 veckor innan vi fick beskedet, när vi fortfarande bara skulle fått skritta men har man en överladdad häst så har man.
Älskade Cola jag hoppas verkligen du har det bra! Du är grymt saknad och det går inte en dag utan att jag tänker på dig eller fäller tårar fortfarande.
<3

Sitter här med tårarna brinnande bakom ögonlocken, och ett intyg på att det är dags. Cola ska få vandra vidare till de evig gröna ängarna, hon kommer få hälsa på alla gamla vänner och hon kommer framförallt slippa att ha ont. Att mista sin bästa vän tar hårt, trodde jag hade smällt det men nej... Man smälter det nog aldrig helt. Vet inte vad jag ska säga mer, ska ut i stallet och pyssla med hästarna hela kvällen.

Cola är diagnostiserad med "Kissing spines". För mig som vet vad det är är det inte så svårt men för er som inte vet vad det är tänker jag nu berätta.


Något som tyvärr alla inte är medvetna om är dock att ca 70% av alla ridhästar har kissing spines, utan att visa några som helst symptom. I många fall är det så att hästens röntgas för ngt helt annat, försäljning tex, och man upptäcker då hur det ligger till. Många hästägare ser detta som ett rött skynke och får då sina hästar utdömda, trots att de tidigare inte ens märkt att hästen hade KS. Man har räknat ut att ca 5 % av alla hästar med KS har problem relaterat till skadan.

Kissing spines eller KS som det kallas betyder att tornutskotten i hästens bröst-och ländrygg ligger för nära varandra. Denna "kontakten" ska normalt sett inte finnas och kan i vissa fall orsaka hästen smärta vid ridning.

taget från : http://www.fysiotherapie-paard.com/nieuwsbrief/nieuwsnr16.htm

Varför hästar får KS finns det olika teorier om, ärftlighet finns säkert med i bilden, liksom felaktig belastning av ryggen under ridning. Det är mycket vitkigt att man har en sadel som passar hästen och att man rider på ett sånt sätt att ryggraden får så lite belastning som möjligt. Hästen är från början inte skapt för att bära upp ryttare och därför är det superviktigt att man arbetar upp ryggmusklerna ordentligt.

KS kan alltså vara av olika grad, men merparten av alla drabbade hästar klarar sig utmärkt och ryttaren vet i de flesta fallen inte ens om skadan. Därför tycker jag att alla borde tänka sig för en extra gång innan man dömer ut sin häst. Ibland kan man inte bara stirra sig blind på vad röntgenplåtarna säger utan istället göra en bedömning utifrån varje individ. FLERA hästar på elitnivå inom både hoppning och dressyr lider av detta men påverkas inte alls.

Tyvärr har Cola drabbats av ovanligt mycket av denna åkomman och det finns inte så mycket för oss att göra. Hon har haft detta innan hon kom till oss, men allt ändras när man byter äger och då kan detta visa sig. Veterinärerna säger att jag har gjrot det jag kunnat för henne men det funkade helt enkelt inte, just nu är det bara att vänta.

Cola gick underbart. Igår var tanken att rida genom henne och få henne lyssna när jag bad om ansökningar och igångsättningar. Så började som vanligt ned att Britta fram ut för att sedan gå ner till ridhuset. Väl där skrittade jag lite och kollade i kristen om hon lyssnande tillbaka eller inte. Sen övergick jag till trav och bara bad henne att trava framåt för att få igång bakbenen. Därefter började jag med övergångarna mellan trav-skritt plus att jag jobbade på stora volten och 10meters volter i båda varven. Sedan försök till skritt men hon var så pigg och glad så blev mycket småprat innan jag fick henne att skritta. Sen började jag med galopparbetet, stå upp och låta henne galoppera på på långsidorna och sedan jobba ihop henne med hjälp av sätet på stora volter i båda varven. Sedan skritt igen en stund och fortsatte med att rida små volter för att få henne att släppa i sidorna. Åt höger var det lättare att få henne att slappna av och våga arbeta med bakbenen. I vänstervarvet gick det sådär, begärde jag att hon skulle jobba med vänster bak så blev det motstånd, första gången försökte hon renrasig, andra gången stanna hon, tredje gåingen ruskade hon på huvudet. Jag satt bara stilla och vänta ut henne för att försöka igen. När hon väl lugnat sig gick det genom och jag fick henne att söka sig ner även här. Men funderar på om hon har ont då hon hade motstånd hela tiden i den sidan. Så summerar passet som riktigt lyckat då jag fick en underbar känsla som jag inte fått förut. Så hoppas att det anar var nån test från henne sida så vi får sätta igång henne riktigt.

Ja Cola skulle ha gått ett pass i ridhuset idag men hon har dragit av sig skon. Så hon fick gå ut i hagen igen till den extremt läskiga bollen. Så släppte vi ut Pino igen så slapp han stå inne själv och skrika. Vi brukar nämligen ta in Pinto när vi rider båda hästarna samtidigt, men skulle Cola ändå stå ute kan han också göra det.
Min snyggning :D <3

Idag blev Colas arbete det hon ska göra. Ett intensivt kort pass i ridhuset. Övergångar, och få henne att ärligt jobba självmant. COla bjöd mycket själv idag och var mycket lätt att arbeta med, hon har viljan och det känns så himla underbart! :D 
Hade med mig kära Sanna (sannapetersson.devote.se) som kunde filma så idag får ni en kort snutt på mig och Colisen :D
 

Ciao :D <3

Återbesöket gick bara bra, vi red i cirkus 10-20 min i högt tempo för att få Cola att självmant börja arbeta med bakbenen. Fick inte börja med att rida henne i form utan hon skulle gå i sin egna form och ha sitt huvud där hon ville. För att sedan under passet se hur hon mjuknade och att hon vågade ta ett eget stöd på bettet. SVårt att förklara vad jag menar men är grymt nöjd för det gick så himla bra.
Så nu denna gången lät det mera positivt och vi ska tillbaka igen den 28 mars för att rida för Eva-Karin igen och att våran veterinär är med under tiden och kollar.
Därefter hoppas vi på att vi får börja hoppa igen :D
Är så sjukt himla glad, Cola kmr bli bra :D

Ciao

Ni är väl nyfikna på vad de sa? Det hade jag varit iaf om jag varit er..
Men det var inget glädjande besked jag fick, de hittade inget fel på henne. De kollade henne på spring gången, de gjorde böjprov men såg inget.
Hade föresten en ny då våran vanliga var hemma och sjuk.
De ultraljudade gaffelbandet och det hade inte ändrat sig nått sen sist och de tror att det är en gammal skada som nu kommit fram igen efter den sparken hon fick i försommras. Därefter fick jag rida och då kände jag att det inte stod rätt till, hon gick emot skänkel och vifta på svansen (gör hon när hon har ont eller är ovillig) Men veterinären sa bara att de inte kan se något och hon är ju inte spänd eller nått...
Jag sa at hon vart halt och krånglig på höger bak men de kollade endast vänster bak, varför vet jag inte då jag påpeka det flera gånger...
Iaf fick vi åka hem då de inte hade något att gå vidare på.
Vi skulle fortsätta rida igång henne, våga utmana hennes ben lite och se var gränsen går. Där tänker jag dock ta det jävligt lugnt jag vill inte pressa henne och framför allt inte få henne till att få ont.
De vet inte helt säkert vad det är för fel men troligen är det det dära gafflbandet.
Hon kan bli helt återställd men vi måste också vara beredda på att hon kanske inte kommer hålla för det jag köpte henne för.
Vi ska visserligen inte ta ut nått i förskott, men det jobbiga är att den tanken finns där...
Jag hoppas verkligen att hon kommer bli helt bra, för jag tänker kämpa in i det sista! <3


Ska in på torsdag igen och se hur det ser ut då med hjälp av våran vanliga veterinär och ihop med en dressyrtränare.

Vi hörs imorn <3

Mina mål under det kommande året med Cola är helt spikade men ändå inte.

Hoppningen:

I år hade jag tänkt att kunna starta stadiga 120 cm klasser men eftersom hon står skadad så tänkte jag om och kom på det att jag inte behöver skynda upp i klasserna.
Jag ska kunna rida stadiga 110 cm klasser med bra flyt, rytm och känsla. Kunna känna efter att hon tycker det är enkelt, roligt och inte behöver stressa genom banan. 
Vill kunna rida henne på rätt sätt mot hindrena och med lite kortare tyglar än vad jag brukar, att ha henne helt mellan hjälperna och framför mig och att hitta alla knapparna på henne så jag får med mig henne i svängarna.


Dressyren:

Vi ska bygga upp rätt muskler på henne och få henne orka. Nu kastar hon sig gärna mot handen in i galoppfattningarna för att hon inte har orken att sätta sig in i galoppen. Vi ska även jobba på att få henne mjuk och följsam och att jag ska ha en mjuk och stadig kontroll på henne.
Hitta knapparna på henne så vi kan dansa fram och få det att kännas enkelt.

Om vi ska prata program och tävling så önskar jag att vi ska kunna starta L:C klasser med bra resultat och även även L:B klasser. Men vi får se...
 
Resten:

Sen ska vi även jobba på hennes rädsla för andra hästar, och för att ta det lugnt när hon kommer ut första gången på tävlingsplatsen, då hon gärna stressar upp sig och springer över mig. Förra året kom vi på ett system när vi lastade ur henne, vi tog det lugnt och sen fick pappa gå med henne en sväng och sen kunde vi långsamt sätta på henne sakerna.
Detta visar då att vi fick ta ut henne tidigare än vad vi egentligen brukar göra, men det är mest för hennes skull så varken hon/eller jag ska komma till skada.
Hon ska tycka det är kul att arbeta, och att arbeta i rätt form och avslappnad.

Idag tog jag sovmorgon och jag kan säga att jag låg och drog mig från 7 till 11 eller nått. Jag har nog inte fattat det hära med sovmorgon tror jag inte -.-

Cola skrittades ut idag och jag kan säga att hon var som en tikande bomb. Hon gick och laddade hela tiden, så när vi skrittade bortåt så gick det långsamt för vi skulle kolla på allt. På vägen hem så skrämde fåglarna henne, det ramla ner en yttepytten liten pinne precis brevid henne och jaklad va hon ladda. Som tur va så gjorde hon inget mera än att titta till ordenligt och hoppa åt sidan. Men sen när vi nästan var hemma kommer en traktor, inte en stor men den rasslade och lät, och den redan laddade Cola var inte sen på att reagera, så tyvärr gick det lite fortare hem än vad det får :S
Hoppas inte det blev nått av det!
Ikväll ska Beauty longeras inspänd över bommar, skriver senare om det.

(Bild från Photoshot på höstlovet)

Hej på er, idag skedde det jag väntat på i ca. en vecka, Colas klinikbesök.

Det var väl både du och bä, här kommer iaf en förklaring på vad som hänt och kommer hända.
Det hela började med att jag märkte att hon var 3-gångsaktig när vi travade ute, vilket inte är vanligt men det var bara i ökat så tänkte inte mera på det. Sen så en kväll under hennes massage så reagerade hon väldigt starkt när man klämde eller masserade runt högerhöften och då lät jag henne vila några dagar och sedan skrittade och började rida som vanligt, jag kände igenom henne och hon kändes fräsch.
Sedan gick det inte utför men sämre, hon började tappa ena bak under trav och man kunde känna hur hon vinglade. Man såg det inte men det kändes.
Så jag bestämde mig för att rådfråga en veterinär när vi var inne med Beauty om hur vi skulle göra med Cola och då fick vi ordinerat att åka in och kolla henne.
Då sa de att hon inte hade någon känsel i bakbenen och att hon var svag i höger bak (tappade). Vi röngta hals, och nacke på henne för de trodde att det kunde vara nått fel där men som tur var hitta de inget där.
Så vi fick åka hem, med en ny tid för vidare utredning och med råd om att fortsätta rida som vanligt utan bommar och utan att ta slut på henne.

Idag åkte vi då på utredningen och de gjorde diverse böjprov på alla ben och då visade hon hälta vänster bak, då fick vi longera henne och sedan red jag. Hon såg fortfarande hälta vänster bak och ville då bedöva för att se vart det satt.
Hon började bedöva vänster bakhas och sedan fick jag rida igen, jag kände ingen skillnad men veterinären såg nu hälta på vänster ben ist. Så alltså hade hon nått i både höger och vänster has. Så det bestämdes att vi skulle röngta henne och plåtarna såg normala ut. Så hon har en trolig inflammation i båda haserna vilket hon är behandlad för nu och vi ska på fortsatt utredning om ca. 3 veckor då de fortfarande är osäkra på varför hon inte har någon känsel i bak. Så nu får hon vila och stå i sjukhage och bara skrittas för hand fram tills nästa besök.